Åter samlas Rosenkorsare för invigning i Stortemplet på Rösan. Invigningarna är en del av vår mystiska vandring i Rosenkors-Orden och de är en direkt länk till antikens mysterieskolor. Initianden guidas i en initiatorisk process som är anpassad till den nivå av träning, studier och utveckling som man befinner sig på. Med stor förväntan men även lite nervös har jag beslutat att ta nästa steg i denna process. Är jag redo?
De fratres och sorores som finns där för att hjälpa mig framhåller att om jag inte var redo så skulle jag inte vara här, men självrannsakan är en del av förberedelsen – det vet jag.
Jag kanske kommer att möta sidor av mig själv som jag inte känner så väl. Hur kommer det då att vara? Men jag är också trygg för jag vet att allt är noga förberett för mig och alla som finns runtom mig är här för att hjälpa mig i min vidare utveckling. Att lära känna mig själv på den mystiska vandringens stig tar mig till outforskade områden, men invigningen ger mig också nycklar till mitt inre som inte går att få på annat sätt.
Allt kommer inte omedelbart. Kanske tar det flera år innan jag inser vad en tidigare invigning faktiskt gjorde med mig. Javisst, jag befinner mig i en process, ibland går det långsamt.
Men så får jag en plötslig förnimmelse av vem jag verkligen är, en mystisk impuls som lyfter mig till högre nivåer av medvetande. En insikt om vad jag kan vara när min resa når sitt mål fyller hela mitt inre och en känsla av djupt välbehag infinner sig.
De gamla mystikerna visste detta och de insåg hur viktigt det var att denna kunskap fördes vidare till kommande generationer av sökare och mystiker, och att den alltid skulle vara tillgänglig för dem som med uppriktigt hjärta söker den.
Jag förstår varför Rosenkors-Orden är en initiatorisk Orden och jag är tacksam över denna möjlighet som jag får dela med mina medvandrare.
