Vi lever i en värld med många cykler. En av de stora cyklerna är årstiderna, vars budbärare är de två solstånden och de två dagjämningarna, som beskriver olika övergångar i naturen.
I denna artikel betraktar vi dessa cykler med perspektiv från det norra halvklotet.
Vid vintersolståndet härskar mörkret och det är kallt och vått. Dagarna är korta och nätterna långa, naturen är i dvala och i väntan på att något nytt skall börja.
Vårdagjämningen - där dag och natt är lika långa – berättar för oss att något nytt börjar. Då väcks naturen upp ur sin dvala, djuren får ungar och vi ska så och förbereda oss inför att skapa nästa års höst. Därför firar många människor nyår vid vårdagjämningen.
Men vi kan också göra en mer individuell tolkning där varje dagjämning och solstånd motsvarar en ny fas i den personliga utvecklingen av vårt medvetande. Mysterietraditionerna säger att människan sover. Här menas att människan ännu inte är fullständigt medveten. Själspersonligheten längtar efter att få möjlighet att uttrycka hela sitt medvetande genom kroppen och sinnet. Därför har vi en inre längtan, en nyfikenhet, som hela tiden puffar på oss så att vi ska utveckla vårt medvetande.
I dag handlar livet mycket om att skaffa sig de kunskaper som behövs för att vi kan klara oss i det som är samhällets syn på verkligheten. Vi kan då hamna i ett överlevnadstillstånd, med följden att vi inte använder tiden till att utveckla och expandera vårt medvetande eller till att omfamna vår fulla natur.
Nu undrar du kanske var vill vi komma med detta? Har det överhuvudtaget något med vårdagjämning att göra? Ja, det har det. Naturens cykler visar en utvecklingsprincip som du också kan hitta i människans utveckling från födelse till död.
Vintersolståndet står för befruktningen. Vid vårdagjämningen föds vi. Vi börjar som barn och växer till tonåringar. Vid sommarsolståndet står vi mitt i livet. Vid höstdagjämningen går vi in i ålderdomen, och vid vintersolståndet dör vi. Detta är ett sätt att beskriva denna cykel på.
Ser vi till vårdagjämningen är det den tid på året då vi förbereder oss inför att skapa något nytt. Vad gäller vårt medvetande växer det i denna period från spädbarn till tonåring. Vi utvecklar oss till självständiga individer, men denna process bromsas ofta av det omgivande samhället av olika orsaker som vi inte tar upp här.
Ser vi på själspersonlighetens syn på utvecklingen, är den ett uppvaknande av medvetandet. Nu förbereds anlagen i kroppen vilka kan expandera medvetandet från enbart kroppen och sinnet, till att omfamna hela manifestationen av själspersonligheten.
För vi är hela väsen först när vi uppfattar alla aspekter av vårt väsen, och när vi kan göra det i ett nu. Mystikerna talar om att vi skall förstå vad det innebär att vara upplyst (illuminerad). Att vara upplyst innebär att vi strävar efter att vara medvetna om hela vår natur och vi ser verkligheten som den är i sin helhet, inte bara utifrån en människas begränsade medvetande. Upplevelsen finns beskriven i många traditioner runtom i världen, och gemensamt för skildringarna är att allt är ett.
Vårdagjämningen symboliserar början på en process i människobarnet. Nu skall själspersonligheten kommunicera genom kroppen och använda den som det redskap den är skapad att vara – kroppen som det Tempel där Skaparen visar sig i världen.
Använd tiden runt vårdagjämningen till att bli mer medveten om din egen natur, genom att skapa kontakt med din själspersonlighet. Här kan vi använda redskap som kontemplation och meditation, för att bli förundrade över den värld vi lever i och vår egen natur.
Du kan läsa mer om Rosenkors-Orden här på sajten och du också få onlinekurs Reflektion, som är gratis. Den finns på norska, svenska och danska. Du hittar den här: www.mysterieskolen.no www.mysterieskolan.se och www.mysterieskolen.dk
