Den som inte söker, kommer troligen aldrig finna (Paracelsus 1493-1541)
Ibland känns det som om hel värld av antika symboler håller på att gå förlorad. Det som förr var vanligt förekommande symboler inom konsten, har förlorat i betydelse eller förståelse. Inom exempelvis den kristna konsten i kyrkor etc, var symbolerna förr avsedda att hjälpa människor, som inte kunde läsa, att minnas berättelser och budord ur Bibeln. Inom alkemin fanns ett symbolspråk som endast den invigde kunde förstå. Om vi jämför med de egyptiska hieroglyferna, där denna heliga skrifts betydelse gick förlorad och kunde återupptäckas först på 1800-talet, kan vi kanske ana vilken skatt som håller på att tappas bort för den moderne sökaren.
De symboler som var allmängods för 100 år sedan, finns inte längre med i den moderna människans medvetande och få människor känner till hur man kan "läsa" en bild. Det som till och med en oskolad människa kunde ”läsa” på kyrkans väggar på 1800-talet, skulle kanske till och med en akademiker ha svårt att förstå idag. På väggarna i gamla kyrkor finns dåtidens serieböcker, avsedda att återberätta det väsentligaste ur Bibeln för de som inte kunde läsa. Många gånger handlade det förstås om synd, skuld och straff – åtskilliga var de smådjävlar som blickade ner på kyrkobesökarna och ofta återgavs helvetets plågor på de mest fantasifulla sätt. Men dessa målande beskrivningar skulle ha saknat betydelse om inte de troende hade kunnat förstå dem. Så skulle Jesus förminskats till att vara enbart en döende gubbe på ett kors. Man skulle inte kunna se skillnad på evangelisterna, eftersom man inte skulle ha vetat vilken symbol som tillhörde vilken evangelist. Ängeln Gabriel skulle bara hålla i en kvist med liljor i dekorativt syfte – och så vidare.
Som mystiker använder vi oss av symboler hela tiden i vårt arbete. Men hur djupt dyker vi själva ner i denna vidsträckta rymd av kunskap? Vad kan vi om symbolspråket? Hur ofta kontemplerar vi över symbolers betydelse? Förstår vi att använda oss av dem i vårt arbete?
I Michael Maiers Atlanta Fugiens (1618) kan vi hitta nedanstående bild. En ensam man med en klubba i sin högra hand möter fyra män som verkar attackera honom.
I denna till synes enkla bild hittar vi mycket symbolik att kontemplera över. Det första vi kanske ser är att de fyra männen använder de fyra elementen i sin "attack"; eld, luft, vatten och jord. Alla personer på bilden har dessutom samma ansikte; det vill säga, de fem männen är alla en enda man. Mannen med klubban i handen skiljer sig dock från de andra, dels eftersom han står ensam, men även för att han ensam bär kläder. Runt höften bär han ett skynke knutet med en så kallad Isis-knut. De andra är nakna.
Låt mig föreslå en tolkning för kontemplation: Mannen med klubban är Alkemisten/Initianden/ Sökaren. De fyra männen med elementen i sina händer representerar här psykologiska eller mentala utmaningar som Alkemisten måste möta för att nå sitt mål. Varje element är förknippat med en speciell mental utmaning, och denna måste upptäckas, beskådas, förstås och slutligen transformeras (läs om de sju alkemiska stegen i tidigare blogg-inlägg om andlig alkemi på Andlig Alkemi - vägen till Känn dig själv samt Andlig Alkemi - Den Inre Mästaren visar vägen). Det vill säga, varje sökare måste möta sina mindre smickrande sidor och besegra dem genom att hitta balansen mellan två till synes motsatta krafter.
Klubban, som kan tyckas vara ett illa valt vapen på grund av sin klumpighet, skulle kunna anspela på Herakles klubba, som bland annat är en symbol för styrka och kamp. Genom (inre) viljestyrka kan vi medvetandegöra våra tankar, ord och handlingar, så att vi kan lära oss att kontrollera sagda tankar, ord och handlingar och därigenom transformera dem och nå en Högre Medvetandegrad. Lägg också märke till hur mannen håller klubban ovanför huvudet, och tänk då på ordstäv som ”tankens kraft över materien”, ”själen är villig men köttet är svagt” med flera. Lägg även märke till att det är den högra handen (intelligens, maskulin kraft) som håller i klubban som höjs mot himlen, medan den vänstra (känsla, feminin kraft) pekar ner mot jorden.
Herakles klubba tillverkades av ett stycke olivträd. Olivträdets symbolik går långt tillbaka i tiden, när gudinnan Athena sades ge detta träd i gåva till invånarna i Attica. Det symboliserar fred och välstånd, styrka och seger - och i detta sammanhang bör man beakta både den kristna symboliken och den klassiskt grekiska. När denna bild tillverkades var också tarotkorten kända för en del, och den som kan något om tarot, kanske tänker på sviten med stavar och kan tolka det utifrån det perspektivet.
Vad så med nakenheten? Att vara naken kan vara en symbol för primitiva, eller djuriska krafter. Det är då vår animaliska natur som åsyftas, och det är utmaningar förknippade med vår fysiska tillvaro vi måste möta. Nakenhet kan också vara en symbol för hur vi måste avkläda oss allt det materiella, för att kunna nå den djupaste essensen i vår varelse. All tolkning beror förstås på sammanhanget, och det är i djupet av ditt inre som du finner det svar som klingar bäst.
Vad gäller höftskynket, bör vi fundera på hur höftskynket har använts i annan symbolik. Det används inte här för att skyla något, utan snarare för att framhäva något. Tänk på den egyptiske faraon och gudarna med sina trekantiga höftskynken. Fundera över Jasons gyllene skinn, och på det lejonskinn Herakles bar: det skinn som kom från lejonet han dräpte med en klubba. Varför avbildas Jesus på korset med ett höftskynke och inte i en toga?
Isis-knuten är en välkänd symbol för Rosenkorsare. Isis, som maka till Osiris, har en speciell symbolik i vår tradition, och hennes knut användes av faraoner och präster för att knyta deras höftskynken. Den återfinns också i gravsymbolik och ses ofta tillsammans med Djed-kolonnen då den placerades vid nacken på den döde enligt den Egyptiska Dödsboken.
På detta vis kan vi fortsätta att dela upp bilden, och ständigt upptäcka nya saker, nya symboler att kontemplera över. Lägg märke till hur männen står, hur de håller sina armar, sina händer, vad som finns i bakgrunden - denna på ytan enkla bild innehåller oerhört mycket information för den som har ögon att se med; för den som kan ”läsa” symbolspråket. Dessa symboler är nycklar till ditt inre – det är din själs språk – och finns där för att hjälpa oss i vår andliga utveckling. Ju mer vi förstår av detta språk, desto enklare kan vi förstå oss själva och hur vi kan göra för att transformera oss själva.
Soror Claire B
