När man talar om att man har haft en mystisk upplevelse, låter det för det moderna örat, som om något av övernaturlig art har manifesterat sig i det fysiska. För många kan det innebära spöken eller andar, medan för andra innebär det bara att någon betett sig konstigt – på ett mystiskt sätt. När en mystiker talar om den mystiska upplevelsen ska detta förstås som att något skett inom denne. I grunden är dessa upplevelser av det mystiska densamma – man menar något som inte enkelt låter sig förklaras.
Vad innebär det då att ha en mystisk upplevelse? Svaren på den frågan kan ju förstås variera, men de flesta är nog överens om att den mystiska upplevelsen i allmänhet ger en djup känsla av enighet, union och harmoni med universum, med vissheten om att alla är i allt, och att allt är i alla. Naturligtvis är vår förmåga att uppleva denna typ av känsla beroende av ett långt arbete med oss själva, och särskilt genom regelbunden meditation.
Men meditation är inte den enda medlet som ger denna typ av upplevelse. Mystiker i alla tider har vittnat om att den kan komma plötsligt och utan förvarning. De kristna mystikerna använde sig av bön och extas. Andra har känt föreningen med Kosmos när de vandrat i naturen, känt stor lycka, spelat på ett musikinstrument eller hängett sig åt annat kreativt arbete, upplevt en svår sorg eller personlig kris. En nära-döden-upplevelse kan ge en mystisk upplevelse, likaså förlossningsarbete eller anestesi.
Enligt Evelyn Underhill (1875-1941) , kristen mystiker och pacifist, föregås den mystiska upplevelsen av fem stadier. 
Källa: Mysticism - the Nature and Development of Spiritual Consciousness (E.Underhill 1911)
I hennes eget fall innebar den första punkten att hon omvände sig till kristendomen. För en annan mystiker kan den punkten innebära ett uppväckande av det Inre Jaget. Att göra sig medveten om att det finns "något mer" inom oss.
Den andra punkten innebär att vi lär känna alla delar av oss själva, och lär oss att arbeta bort de delar av egot som hindrar oss i vår evolution. I Underhills fall innebar det delvis en värdslig försakelse, för en Rosenkorsare handlar det om att leva "i världen, men inte av världen". Vi förnekar inte den fysiska verkligenheten, inte heller förkastar vi den. Vi ser den som verktyg på vår väg framåt. Verktyg ska användas på bästa sätt och efter bästa förmåga. För att ge en grov liknelse: Om du är hungrig varför vägra öppna en konservburk med en konservöppnare?
Vi får aldrig glömma bort att vara praktiska såväl som praktiserande mystiker.
Den tredje punkten – illumination – är inte slutmålet enligt Underhill, det är ett steg till på vägen som leder till Uppgåendet i Källan. Många andra mystiker håller med, och har påvisat att illumination kan ske gradvis och i många små steg. Man tänker kanske på Siddharta Gautama, som illuminerades och blev till Buddha. Men även Buddha genomgick de två sista stegen i Underhills uppräkning.
Själens Mörka Natt är omtalad av många mystiker. Begreppet kommer från den spanske mystikern Johannes av Korsets (1542-1591) dikt La noche oscura del alma. Den mörka eller dunkla natten, innebär en period av andlig torftighet eller inre tomhet, där mystikern förlorar kontakten med det gudomliga och känner sig övergiven. Johannes av Korset visar dock på nödvändigheten av att genomgå detta mörker, för att mystikern ska renas från sitt ego – störta härskaren från tronen – och bli till den gudomlige Adam.
Den slutgiltiga Unionen, förenandet med Källan, beskriver Underhill genom sin läromästare Ruysbroechs ord:
"När kärleken har burit oss över alla hinder in i det Gudomliga Mörkret, där vi transformeras av det Eviga Ordet, Vilken är Faderns avbild; och såsom luften genomträngs av solen, så mottager vi i frid det Ofattbara Ljuset, som omsluter oss och genomtränger oss."
Även om inte Rosenkors-Orden är en kristen organisation, kan vi känna igen i dessa ord, sanningar som är eviga och orubbliga.
soror Claire B
