Hermetismens tre grundpelare är alkemi, astrologi och teurgi. Det handlar om självutveckling förstås, medvetandets frigörelse från materien. Hermetismens skrifter menar att den materiella verkligheten är en återspeglingen av den andliga verkligheten och omvänt. Det innebär att materien i sig inte är något ont, utan allt är en del av Gud. Gud är överallt - i människan och i naturen. Det är mikrokosmos och makrokosmos, där makrokosmos är en reflektion av människans innersta natur (mikrokosmos). De båda reagerar med varandra, och det är genom interaktionen mellan den inre världen i människan och den yttre, i form av naturen, som vi kan lära känna oss själva.
Tabula Smaragdina (se översättning längst ned på sidan) - Smaragdtavlan är beskrivningen av vägen hermetikern måste vandra, för att nå slutmålet - illumination. Ur denna tavla hämtade alkemisterna sin inspiration, och den ansågs vara en beskrivning av laboratorieprocessen för att förvandla bly till guld.
Själva Tabula Smaragdinas ursprung är en historia för sig, och legenden förtäljer att det var den egyptiska guden Thot, som tog med sig kunskapen från Atlantis. Thot förutsåg senare den stora floden, som omtalas i Bibeln, och bevarade den ursprungliga visdomen i två stora pelare. Enligt egyptiska texter återupptäcktes den ena pelaren nära Thebe, och den andra utanför Heliopolis. Båda pelarna var täckta av heliga hieroglyfer, och benämns i egyptiska texter som Gudarna av Gryningsljusets Pelare.
De finns bevis som pekar på att dessa pelare har existerat i verkligheten. De beskrivs i papyrus från 1550 f.v.t. och den grekiske poeten Solon (640-558 f.v.t.) som såg dem, skrev att de var till minne av en antik, avancerad civilisation, som förintats. Historikern Herodotus (484-425 f.v.t.) skrev att den ena pelaren var av rent guld, och den andra var av smaragd, som glödde om natten med ett starkt sken. Eftersom Hermes är det grekiska namnet på Thot, döpte han dem till Hermes Pelare.
Dessa mystiska Hermes Pelare sägs ha beskådats av Alexander den Store, Laertius och många andra grekiska och romerska historiker.
Det sägs att när man öppnade dessa pelare, fann man inte bara ett stort antal värdefulla skrifter, utan även den tavla som nu är känd under namnet Smaragdtavlan. Tavlan hölls hemlig av Amuns präster, men filosofin fann ändå sin väg till andra skrifter. Så kan man hitta fraser från Smaragdtavlan i Anis Papyrus (1250 f.v.t), Den egyptiska dödboken (1500 f.v.t) samt Berlinpapyrus Nr 3024 (2000 f.v.t.).
När Alexander den Store erövrade Egypten, berättar historiska dokument att han tog Smaragdtavlan och Thots skrifter med sig till Hermopolis, och därifrån troligen till templet i Heliopolis 332 f.v.t. En del tror att Alexander byggde biblioteket i Alexandria främst för att man där skulle studera skrifterna, och en skrivare vid templet i Heliopolis, Mantheo, skrev till Ptolemaios II (309-246 f.v.t), att Thots Bok, skriven av Thot själv, hölls inlåst i ett gyllene skrin i Heliopolis tempels naos. Alkemisten Clemens av Alexandria gavs tillgång till dessa dokument ca 170 e.v.t. men där slutar egentligen alla spår av originalen av Smaragdtavlan och Thots heliga skrifter. Det vi vet efter det saknar historiska bevis.
Det berättas att under första århundradet efter Jesus födelse, utforskade en ung pojke vid namn Balinas grottorna utanför Tyana i Kappadokien (nuvarande Turkiet), och fann där enligt historien Smaragdtavlan och skrifterna. Han blev senare känd under namnet Apollonius av Tyana, och gjorde sig ett namn som helbrägdagörare och teurg. Han sägs ha återfört Smaragdtavlan till Alexandria omkring år 70 e.v.t. Tavlan sägs därefter ha blivit begravd i ett valv på Giza-platån ca 400 e.v.t., för att förhindra stöld, men man har aldrig hittat några bevis för detta.
Läs om hermetismens sju principer i häftet Vägvisaren: svensk versjon, norsk versjon
Tabula Smaragdina
Det som är nedan är såsom det som är ovan och det som är ovan är såsom det som är nedan, till utförandet av det Endas mirakel. Liksom allting har kommit från ett genom den Endes tanke, har alla ting fötts ur detta Enda genom anpassning. Dess fader är solen, dess moder är månen. Den har burit vinden i sin mage. Jorden är dess näring. Den är all världens fulländningars fader. Dess kraft är obefläckad om den varit vänd mot jorden. Du ska avskilja jorden från elden, det förtunnade från det förtätade, på ett angenämt sätt och med stort skarpsinne. Den stiger från jorden till himlen och sjunker åter till jorden och tar emot både den högre och den lägre kraften. Så ska du erhålla all världens beröm, och därför ska allt mörker fly från dig. Detta är hela kraftens starka kraft, eftersom den övervinner varje tunt ting och genomskär varje ting som är solitt. Så är världen skapad. Från detta ska de förunderliga anpassningarna komma, av vilka detta är måttet. Så har jag, Hermes Trismegistos, sagt, emedan jag har de tre delarna av världens filosofi. Det som jag har sagt om solens operation är fullständigt.
(Översättning från wikipedia.se)
soror Claire B
