På många platser på vår jord och i de flesta kulturer i världen, återfinner vi labyrinten. I Petra i Jordanien, finns till exempel mångtusenåriga hällristningar med labyrintmönster. På Kreta är det mytomspunna palatset på Knossos uppbyggt som en labyrint, och i Sverige är Norrbottens skärgård, den mest labyrinttäta platsen i världen. Labyrinten är förmodligen ett av våra äldsta mönster, och sägs vara en symbol för helhet.
Frågan är hur våra förfäder använde labyrinten? Vissa forskare menar att användningsområdena för labyrinten genom historien, är lika många som antalet platser som den förekommer på världen över.
Under antiken var området kring Fayyum och det gamla Crocodopolis några av de mest besökta av dåtidens äventyrare. Den stora attraktionen här var den magnifika Hawara-labyrinten. Hawara anlades under farao Amenemhet III’s regeringstid runt 1800 f.Kr., och har på senare tid kallats för The Lost Labyrinth. Många var djupt fascinerade av denna märkliga byggnad, bland annat den grekiske resenären och historieskrivaren Herodotus, som levde under 400-talet f.Kr. Han har beskrivit den med ordalag såsom att den överglänser allt som någonsin byggts av människan. Och att labyrintens komplexitet, med dess tretusen rum fördelade i två våningar, anlagd med en sådan precision, var så storslagen att pyramiderna i Giza inte ens kunde jämföras med den. Det sägs att denna praktfulla labyrint användes i initieringsceremonier av olika slag.
Under medeltiden blev det populärt, framför allt i Italien och Frankrike, att anlägga labyrinter i de stora katedralernas stengolv. Den kanske mest kända är den 13 meter breda labyrinten i Chartres. Den ristades in i stengolvet runt år 1200. Att vandra genom denna typ av kyrkolabyrinter blev under medeltiden ett alternativ för dem som inte kunde ta sig till Jerusalem. Vandringen blev en symbolisk pilgrimsfärd.
Från bronsåldern, cirka 1800 f.Kr. till 500 f.Kr., och framåt anlades en mängd labyrinter i Sverige. I dag är cirka 300 återfunna, varav 100 av dem ligger i Norrbottens skärgård. Många av dessa labyrinter ligger längs kusterna och är anlagda efter ett mönster som kallas trojeborgar. Det sägs att trojeborgens mönster har sitt ursprung i Medelhavsområdet, men vi hittar den även i uråldriga hällristningar i bland annat Mellanöstern. I Sverige sägs det att labyrinterna användes i fruktbarhetsritualer, för underhållning och i dans och lekar. De ansågs vara magiska kraftplatser, som också kunde användas för att lugna ovädersvindarna, för fiskelycka och för att hålla vargar och småfolket borta.
På 1700- och 1800-talen blev det vanligt med trädgårdslabyrinter på slott och herrgårdar runt om i Europa. Dessa labyrinter bestod av ett system av gångar, som skildes åt av höga häckar. Labyrinterna anlades ofta i spektakulära mönster, som kunde beundras från upphöjda platser. Här förekom lekar, skådespel och underhållning av olika slag. Den här varianten av labyrinter definieras på engelska som ”mazes” och inte som ”labyrinths”. Till skillnad från labyrinter, såsom trojeborgar och labyrinten i Chartres, som består av en slinga som leder in i labyrintens mitt, och sedan ut igen, finns det i dessa labyrinter flera riktningar och gångar att välja mellan. Vissa av dem är blindgångar och irrgångar, som förleder vandraren. Här gäller det för labyrint-vandraren att hitta den rätta vägen.
Labyrinten ur ett psykologiskt perspektivUr ett psykologiskt perspektiv sägs det att labyrinten är en form av arketyp för människans kropp, själ och andeenergi. Där labyrintens snirklande gångar skulle representera cirkulationen av energin i våra kroppar, dess mönster vår hjärna och tarmar, och slutligen labyrintens inre vår själ. Att vandra in i labyrinten skulle smälta samman kroppen, själen och andeenergin till en helhet, till ett.
Labyrinten sägs också motsvara vår livsresa. Både den andliga och den fysiska, och att labyrintens vindlande gångar skulle hjälpa den som vandrade i den att komma över svårigheter på livets stig och på sin andliga resa.
De sju cirklarna i labyrinten på Kreta och den legendariska labyrinten The Tor i Glastonbury sägs representera de sju himlarna, och att vandra genom dem, eller uppför dem som i The Tor, vandrar vi symboliskt genom dessa sju himlar.
Hur använder vi labyrinterna i dag? Förutom att de är spännande utflyktsmål och härliga platser att utforska och för barnen att leka och springa i, blir de allt vanligare som verktyg för att komma i kontakt med vårt undermedvetna. Det sägs att dess geometriska form balanserar oss och genom att vandra längs labyrintens snirklande gångar kan kontakten med vår inre kärna och intuition stärkas.
Det är uppenbart att labyrinten använts och kan användas på många olika sätt. Detta till trots, verkar det ändå finnas en gemensam nämnare mellan de olika sätten vi historiskt använt vår uråldriga labyrint - nämligen som ett verktyg för den andliga sökaren att komma i kontakt med en kraft, högre än den vi kan förnimma med våra fem sinnen.
Är du intresserad av praktisk filosofi och världen bortom våra fem sinnen? Besök gärna A.M.O.R.C.:s hemsida på www.amorc.se.
