Rosenkreuzarnas historia

Det grekiska ordet "gnosis" betyder visdom eller insikt. Gnostikerna lärde att människan genom utveckling av sitt medvetande kan nå fram till en omedelbar insikt om de fördolda dimensionerna i skapelsen. Gnostikerna hävdade att de representerade den sanna kristendomen som den uttrycktes genom Jesus hemliga lära. De använde sig av olika tekniker, som skulle göra det möjligt att "se Guds rike innan man dör". En av de mest kända gnostikerna var Valentinus, som var lärare i filosofi i Rom 135-160 e.v.t.

Gnosticismen blev allt eftersom en mycket farlig konkurrent till kyrkans redan etablerade maktapparat. Om den enskilda människan kan få en direkt kontakt med Gud, är ju kyrkans och prästerskapets postition som förmedlare mellan människa och Gud, hotad. Därmed hamnade även kyrkans politiska och ekonomiska makt i farozonen. På grund av detta blev gnostikerna utsatta för svår förföljelse på 400- och 500-talet, men gnosticismen överlevda trots detta som en en esoterisk underströmning in i medeltiden. Den kom till uttryck hos katarerna i Sydfrankrike på 1100-1300-talet, i enstaka klostersamfund och hos kristna mystiker som Teresa Ávila, Juan de la Cruz (Johannes av Korset), Hildegard von Bingen, Meister Eckhart och Jan van Ruusbroec. Idag ökar intresset för gnostisk kristendom, också inom kyrkan.

Några kända skandinaviska mystiker är Niels Bohr, Dag Hammarsköld och Henrik Wergeland.

Den danske atomfysikern Niels Bohr (1885-1962), som hade "Contraria sunt complementa" på sin vapensköld, svarade på en direkt fråga att "ordet mystiker kan vara beteckningen på någon som , utan att ge en konkret lösning, likaväl anar en slags enhet bakom till synes motstridiga förhållanden och begrepp. I den meningen kan jag absolut anse mig själv som varande en mystiker".

Svenske Dag Hammarsköld (1905-1961), FNs generalsekreterare 1953-1961, är först och främst känd för sitt fredsbevarande arbete. Hans mystiska sida framkommer tydligt i hans privata anteckningar, som utkom i bokform efter hans död under titeln "Vägmärken".

Flera av den norske diktaren Henrik Wergelands (1808-1845) verk är baserade på mystiska visioner och hans gnostisk-kristna platoniska livssyn och världsbild beskrivs i "Skapelsen, Människan och Messias".

Många av antikens stora filosofer var invigda och hade tillgång till esoterisk visdom. Pythagoras är i våra dagar mest känd som matematiker, men talspekulationer betraktades av pythagoreerna bara som en nödvändigt utgångspunkt för att en människa skulle kunna lära känna sig själv. Pythagoras hävdade att talen är vibratoriska dimensioner, som återspeglar grundläggande principer i den metafysiska världen. Han upprättade en mysterieskola i Syditalien, där bland andra Platon mottog undervisning. Syftet med pythagoreernas studier var att förbinda det lägre, jordiska medvetandet med det högre, andliga jaget genom inre rening.

Platons filosofi baseras på hans unika förmåga till andlig insikt, något han uttrycker genom Grott-liknelsen i den sjunde boken av "Staten". Platons arketypiska värld är detsamma som Jungs "kollektivt omedvetna". I dialogen "Faidros" skriver Platon: "Men den som just blivit invigd, och har fått skåda många härligheter i den andra världen, förundras när han ser någon med ett gudalikt ansikte eller form, vilket är uttrycket för gudomlig skönhet, och då skälver han först och sedan övermannar honom den bävan han kände då."

Platons exoteriska filosofi finns nedskriven i böckerna, medan den esoteriska, hemliga undervisningen endast förmedlades muntligen vid hans akademi utanför Aten. Platons Akademia var i verkligheten en mysterieskola, där det gavs vägledning i hur man skulle kunna utveckla sin förmåga till andlig insikt. Detta var orsaken till att studierna endast var tillgängliga för en sluten krets och att endast ett fåtal av dem som önskade fick delta i undervisningen. Platons akademi var, i likhet med Pythagoras mysterieskola, öppen för både män och kvinnor.

Av de många mysteriekulturer som finns vill vi framhäva Isiskulten, Demeter och Persefone-mysterierna i Eleusis utanför Aten samt Mithraskulten. Man har funnit ett stort antal Mithrastempel från Afrika i syd till Skottland i norr. En gång var det kristendomens största konkurrent. Mithraskulten blommade upp under första århundradet före vår tideräkning. Kultens andliga och intellektuella centrum var Tarsus i Mindre Asien. Det var för övrigt i den staden aposteln Paulus växte upp. Mithraskulten var esoterisk. Anhängarna fick tillgång till undervisningen pö om pö genom ett gradssystem. Syftet med kultens ritualer var att deltagarna skulle uppleva resan "genom himlen" till guds rike. På denna resa var Mithras ledsagare och väktare. Idag skulle en sådan erfarenhet benämnas som en "ut-ur-kroppen-upplevelse" eller en "nära-döden-upplevelse", men då var den en medvetet uppövad förmåga och styrd process.

Den esoteriska betydelsen av symboliken i Mithrasmysteriet blev erkänd av vetenskapen bara för några få år sedan. Tidpunkten för vårdagjämning (när solen befinner sig på den första vårdagen i förhållande till fixstjärnorna i bakgrunden) rör sig baklänges genom zodiaken med en hastighet av 1 grad var 72:a år. Vart 2160 år går tidpunkten för vårdagjämning över i ett nytt stjärntecken. Tidpunkten för vårdagjämning rör sig således genom hela zodiaken inom loppet av 25920 år.

Omkring 2200 före Kristi födelse gick vårdagjämning över från Oxens till Vädurens tecken/tidsålder. År 7 f.Kr menade astrologerna att man gick från Vädurens tidsålder in i Fiskarnas, när Satrurnus och Jupiter stod i konjunktion i Fiskarnas tecken. Vi befinner oss nu i övergångsfasen mellan Fiskarnas och Vattumannens tidsålder. En period som en del kallar New Age.

Symboliken i Mithrastemplen illustrerar övergången mellan Oxens och Vädurens tidsåldrar. Mithras ansågs som den som styr tidsåldrarna och människans vandring genom tidsepokerna. Fler saker som är värda att nämnas från Mithraskulten är att han enligt legenden blev född den 25:e december i en grotta av en jungfru. Några herdar bevittnade födelsen och kom med gåvor till barnet. Mithras dog inte utan uppsteg levande till himlarna. Han var en solgud och dyrkades därför på söndagen, som är solens dag. Centralt för Mithraskulten var dopritualen och en hemlig måltid med bröd och vin. Därför är det förståeligt att Konstantin den Store, som blev omvänd till Kristendomen 312 e.Kr., lät prägla mynt år 320 med en bild på av Mithras utan att detta på något sätt orsakade någon uppståndelse. Det är också förståeligt att den viktigaste symbolen i den tidiga kristendomen inte var ett kors, utan en fisk. Det ska sägas att esoterisk kristendom inte bara ser på Jesus som inledningen på Fiskarnas tidsålder, han ses också som en vändpunkt i hela mänsklighetens utveckling.

Kabbala är ett hebreiskt ord som betyder "tradition" eller "det som tas emot". Med detta avses en esoterisk undervisning som endast fömedlas muntligt. Judarna ansåg att kabbalan var helig (uppenbarad av Gud) och var mycket försiktiga med vem som fick tillgång till kunskapen. Enligt kabbalan utgår hela skapelsen från Ain Soph genom en rad emanationer eller utstrålningar. Ain Soph är den trancendenta aspekten av gudomen. Den materiella världen är det lägsta av skapelsens manifestationsplan. Över (eller inuti) denna sinnesvärld finns flera nivåer som är tillgängliga för det mänskliga medvetandet. Dessa nivåer illustreras i bilden som kallas Livets Träd (se figur).

Kabbalisterna hävdar att det Gamla Testamentet har fyra nivåer av förståelse: 1. Bokstavlig, 2. Allegorisk, 3. Hermeneutisk (dvs genom tolkning) och 4. Mystisk eller kabbalistisk. Endast efter att de studeranden har tillägnat sig grundläggande insikter från de lägre nivåerna av kunskap eller förståelse, får de tillgång till den kabbalistiska teorin och praktiken.

Dödahavsrullarna

1947 fann några herdar de första dödahavsrullarna vid Qumran nära Döda Havet. Fram till 1954 upptäckte man en rad nya skrifter. Detta var biblioteket från ett religiöst samfund som blev kända under namnet Esséer. Esséerna blev utplånade då den romerska 10:e legionen slog ner ett uppror öster om Jerusalem i juni år 68. Det stod snart klart att biblioteket tillhörde en mysterieskola där extatiska visioner och kontakt med änglar spelade en viktig roll. Några av rullarna har en slående likhet vad gäller innehåll och språkbruk med kabbalistiska dokument från det medeltida Spanien och Provence, däribland bland annat Solomen ibn Gabirols skrifter från 1000-talet. Flera av texterna använder sig av ord och uttryck som är vanligt förekommande i Nya Testamentet. Bland annat används i allmänhet uttrycket "vägen" för att beskriva deras undervisning. I Apostlagärningarna kallar de första kristna sig för "Guds väg". Detta överensstämmer med det som den västerländska mysterietraditionen alltid hävdat, att kabbala är lite av grundvalen för sann kristendom.

Konservativa teologer kommer naturligtvis inte att hålla med om detta påstående. Men samtidigt håller de för sant att Johannes Döparen, som gav Kristusinvigningen till Jesus av Nasaret, var essé. Arkeologer har också upptäckt att den judisk-kristna urförsamlingen i Jerusalem var lokaliserade i de så kallade esséer-kvarteren i staden.

Kabbala under medeltiden

Judisk kabbalism hade en stor blomstringsperiod i Spanien från 1200- till 1400-talet. Omkring 1490 drevs 80 000 judar ut ur Spanien. En del av dessa förde med sig den kabbalistiska undervisningen till övriga Europa, som sedan blev en viktig inspirationskälla för renässansens filosofer. Genom mötet mellan gnostisk kristendom, alkemi och grekisk esoterisk filosofi, utvecklades kabbalan så att det idag finns en traditionell , judisk kabbala och en europeisk. I den europeiska kabbalan har Livets Träd fått en mer central plats, medan de delar som är knutna till den judiska traditionen har tonats ner. Denna moderniserade, västliga kabbala utgör grundlag för en rad västliga ordenssystem.

Kabbala har haft stor betydelse för europeisk filosofi, vetenskap och kultur. Bland annat Shakespeares "Köpmannen från Venedig" och Miltons "Det förlorade paradiset", är inspirerade av kabbalistisk filosofi.

Alkemin uppstod troligtvis i Alexandria under århundrandet före Kristus. Ordet alkemi kommer från det gamla namnet på Egypten ”Kemet”. Med alkemi avses läran från Egypten, den esoteriska kunskap som blev förmedlad i Egyptens mysterieskolor. Europas alkemister var, genom sina undersökningar av materians innersta väsen, de första experimentella vetenskapsmännen. Alkemi blev senare till kemi, där man uteslöt den esoteriska sidan av de alkemiska experimenten.

Den sanna alkemin är i verkligheten en inre process vars mål är andlig upplysning – eller de vises sten. Med Carl Gustaf Jungs ord: ”För att förstå detta måste vi ha insikt i alkemins psykologiska hemligheter. Det är förmodligen sant som de gamla mästarna sade, att endast den som känner stenens hemlighet förstår alkemins språk. Man har länge hävdat att denna hemlighet bara är trams och inte värd att undersökas närmare. Men denna hållning passar inte en psykolog. För detta ”trams” har fascinerat mänskligheten i 2000 år och bland de som fascinerats finner vi namn som Newton och Goethe. Så då måste det finnas något i det som en psykolog kan ha nytta av att veta.”

Paracelsus, den moderna läkarvetenskapens fader, var en känd alkemist och ”Faust” av Johann Wolfgand von Goethe baseras på alkemistisk filosofi.

I AMORCs undervisning återfinns den alkemiska läran, men språket är anpassat för att passa vår tid. Alla ämnen förklaras så enkelt som möjligt med ett modernt språkbruk.

Grekisk esoterisk filosofi fick stort inflytande i renässansens Europa. 1462 grundades den platonska akademin i Florens under ledning av Marsilio Ficino (se bild). Här översattes de hermetiska skrifterna till latin och man studerade också den esoteriska sidan av Platons filosofi. 1471 etableras det första boktryckeriet i Florens och undervisningen från Ficinos mysterieskola kom att spridas över hela Europa. Denna filosofi fick stor betydelse för personer som Mirandola, da Vinci, Michelangelo, Rafael, Dürer, Copernicus, Bruno och Kepler.

Den första som tog till sig mystikens världsbild och kartlade alla dess filosofiska konsekvenser, var kardinalen, teologen och mystikern Nicolaus Cusanus (1401-1464). Han stod i nära kontakt med renässansmiljön i Florens. Cusanus kom fram till att det fysiska universat är oändligt och han var långt före med det essentiella i relativitetsteorin, nämligen att tid och rum är relativa och alltid ska studeras i förbindelse med iakttagarens position och rörelsehastighet. Cusanus skrifter om den kristna treenighetsläran utgör det filosofiska fundamentet för ”Den holografiska världsbilden” inom kvantfysiken.