Vi har tidigare skrivit om den esoteriska betydelsen av de olika solstånden och dagjämningarna här på bloggen. Vintersolståndets mystiska betydelse är inte mindre intressant. Om man ser de olika solstånden och dagjämningar som steg på en esoterisk resa, skulle vintersolståndet motsvara (åter)födelsens tid. Solen återföds ur djupaste mörker, ljuset bryter fram vid Österns horisont och hoppet ses gry för mänskligheten.
Apollon, Osiris och Kristus är exempel på symboler för detta ljus och detta hopp. I långa tider har människor på norra halvklotet firat detta ljus genom fester, blot, ritualer och genom byggandet av monument eller tempel. I det gamla Rom firade man Sol Invictus (den obesegrade solen) vid denna tid på året, en fest även känd som saturnalia. Här i norden hade vi vårt midvinterblot eller solvändefesten, som den även kallades. Firandet av Jesus födelse är välkänt, men även Horus och Mithra var födda vid vintersolståndet. Det är rimligt att anta att alla solgudar världen över fick någon form av hedersbetygelse under dessa dagar.Ljusets återfödelse är även ett avlägset eko från skapelsens första dag, då Gud enligt Bibeln satte stjärnorna på himlavalvet och skiljde natten från dagen. Detta skedde förstås även i andra religioner. Det egyptiska templet i Karnak, tillägnat skapelse- och solguden Amun, är byggt så att det första gryningsljuset vid vintersolståndet lyser upp det inre av templets allra heligaste, naos. Även Hatschepsuts dödstempel är byggt för att ta emot ljuset på detta vis. Kristus anses också representera detta ljus. Allra vackrast finns detta beskrivet i Johannes evangeliumets första kapitel.
Så vad är då detta Ljus, som är mänsklighetens hopp och frälsning? Svaret på den frågan beror på vem du frågar. Många skulle nog svara just med ett namn på en profet, en mästare eller en gud. En mystiker skulle kanske svara dig, att detta ljus är en symbol för födelsen av det Inre Ljuset - upplysningen, nirvana, illuminationen. Den Inre Mästaren. Det gudomliga barnet. Kristusmedvetandet.
Oavsett perspektiv, kan nog alla enas om att detta ”gudomliga barn” som föds vid vintersolståndet, och som man kanske kallar Jesus, Horus, Mithra eller något annat, kan ses som en symbol för något oändligt mycket större. Berättelserna om deras liv kan lära oss något om oss själva, och kan ge oss verktygen för att låta detta stora födas även i oss.
Enligt mystiken föds alla med en andlig potential, som slumrar i vår jordiska kropp i väntan på att människan ska upptäcka och väcka denna innersta varelse av ljus. En hermetiker eller alkemist skulle kalla detta uppväckande för Solens Arbete, och menar att beskrivningen av detta arbete kan man finna i Smaragdtavlan och i alkemiska bilder och symboler.
En enkel framställning av just denna tanke finner man i den bifogade bilden. I mitten finns ett kärl (vår kropp), inuti detta kärl kan man se två sammanflätade trianglar (ovan och nedan förenade) samt en brinnande låga (symbolen för Ljuset). Längst ner finner vi de fyra elementen och precis mellan tecknet för Stenbocken, och det för Vattumannen finner vi jordelementet. Vid solen uppe till höger, finner vi den astrologiska symbolen för Saturnus (tänk på romarnas saturnalia).
På detta vis gömde alkemister och hermetiker mycket kunskap i ”fullt dagsljus”. Det finns mycket mer att upptäcka i bilden - kontemplera, reflektera och meditera, så finner du De Vises Sten i den.
V.I.T.R.I.O.L. - Visita Interiora Terrae Rectificando Invenies Occultum Lapidem
soror Claire B
